Majas Blogg
|
| Personligt |
En väns vän som jag inte träffat på ett par år kom på besök häromveckan och redan i trappuppgången gjorde han stora ögon: Du har klippt dig! Är du sjuk eller är det en markering?
Vadå för markering?
Nåt… politiskt?
Nej, det är bara för att det är snyggt, svarade jag.
Det sägs ibland att kvinnor över 50 är osynliga men i mitt fall är det tvärtom. Jag har aldrig varit så sedd som nu – mest beroende på att jag har snagg. Det utlöser många intressanta och tankeväckande reaktioner och vänvännens ovan täcker in flera perspektiv.
Ta den så vanliga kommentaren: Du har klippt dig!
På den kan man svara exempelvis: Det har inte du! Eller: Säger du det, det har jag inte märkt. Eller som jag gjorde i det aktuella fallet: Jag vet, är jag inte duktig med trimmern? Dessutom har jag klippt naglarna…
Sjukdom verkar vara en populär förklaring till varför man har snagg. Menar man då att jag kanske kan lida av någon psykisk sjukdom som gjort mig av med håret? Depression? Eller rent allmänt onormal? Givetvis förstår jag att man menar cancer och genom att antyda det skyler man över sin egen förvåning/förvirring över det korta håret.
En annan förklaring kan vara sexuell läggning eller könsidentitet. Även för tio år sedan hade jag kort hår och mötte då liknande slutledningar. En vanlig fråga är: Är du lesbisk? Hur tänker man då undrar jag? Att ens sexuella läggning sitter i håret? Hon har kort hår, därför måste hon gilla kvinnor? Eller: Eftersom hon har kort hår vill hon vara man? Och när hon hade längre hår ville hon vara kvinna? Tja, kanske är jag en transperson när det kommer till håret. Min väns vän har däremot ganska långt hår och därmed borde jag dra slutsatsen att han är bög och/eller vill vara kvinna. I och för sig stärktes transkänslan när han fiskade upp sin blingbeströdda läsglasögon. Jag frågade om han ofta blev tagen för kvinna när han hade dem. Han påstod att han inte sett pärlorna när han köpte dem.
Det politiska motivet för kort hår tycks dock dominera. Möjligen tror man att jag blivit skinhead på gamla dagar. Men de som vet vad jag sysslar med lutar nog mer åt att det är en protest mot konventionell kvinnlighet. De är inte helt fel ute men inte helt rätt heller. Det politiska statement som min snagg utgör är en bieffekt. All estetik kan vara normbrytande och en politisk handling, det är jag helt överens med Julia Roberts om. Hon rakade inte armhålorna på ett tag och blev pressad för det. Det är helt rätt att raka ben och armhålor men inte skallen om man är kvinna – och 50.
Som en logisk följd måste man tänka om en långhårig kvinna: Eftersom hon har långt hår måste hon vara frisk, heterosexuell, kvinnkvinna, konventionell och … normal.
Vadå för markering?
Nåt… politiskt?
Nej, det är bara för att det är snyggt, svarade jag.
Det sägs ibland att kvinnor över 50 är osynliga men i mitt fall är det tvärtom. Jag har aldrig varit så sedd som nu – mest beroende på att jag har snagg. Det utlöser många intressanta och tankeväckande reaktioner och vänvännens ovan täcker in flera perspektiv.
Ta den så vanliga kommentaren: Du har klippt dig!
På den kan man svara exempelvis: Det har inte du! Eller: Säger du det, det har jag inte märkt. Eller som jag gjorde i det aktuella fallet: Jag vet, är jag inte duktig med trimmern? Dessutom har jag klippt naglarna…
Sjukdom verkar vara en populär förklaring till varför man har snagg. Menar man då att jag kanske kan lida av någon psykisk sjukdom som gjort mig av med håret? Depression? Eller rent allmänt onormal? Givetvis förstår jag att man menar cancer och genom att antyda det skyler man över sin egen förvåning/förvirring över det korta håret.
En annan förklaring kan vara sexuell läggning eller könsidentitet. Även för tio år sedan hade jag kort hår och mötte då liknande slutledningar. En vanlig fråga är: Är du lesbisk? Hur tänker man då undrar jag? Att ens sexuella läggning sitter i håret? Hon har kort hår, därför måste hon gilla kvinnor? Eller: Eftersom hon har kort hår vill hon vara man? Och när hon hade längre hår ville hon vara kvinna? Tja, kanske är jag en transperson när det kommer till håret. Min väns vän har däremot ganska långt hår och därmed borde jag dra slutsatsen att han är bög och/eller vill vara kvinna. I och för sig stärktes transkänslan när han fiskade upp sin blingbeströdda läsglasögon. Jag frågade om han ofta blev tagen för kvinna när han hade dem. Han påstod att han inte sett pärlorna när han köpte dem.
Det politiska motivet för kort hår tycks dock dominera. Möjligen tror man att jag blivit skinhead på gamla dagar. Men de som vet vad jag sysslar med lutar nog mer åt att det är en protest mot konventionell kvinnlighet. De är inte helt fel ute men inte helt rätt heller. Det politiska statement som min snagg utgör är en bieffekt. All estetik kan vara normbrytande och en politisk handling, det är jag helt överens med Julia Roberts om. Hon rakade inte armhålorna på ett tag och blev pressad för det. Det är helt rätt att raka ben och armhålor men inte skallen om man är kvinna – och 50.
Som en logisk följd måste man tänka om en långhårig kvinna: Eftersom hon har långt hår måste hon vara frisk, heterosexuell, kvinnkvinna, konventionell och … normal.
Ler i mjugg
| Samhälle |
Dagens pappers - GP toppas av hur usel Göteborgs stads webbplats är. Den är svårnavigerad och svår att söka på bland annat - kort sagt den är inte användarvänlig. Kan inte annat än att le i mjugg. Min samarbetspartner Anna-Carin Jansson och jag kontaktade kommunens mångfalds- och jämställdhetsenhet redan i september 2008 och erbjöd oss granska och förbättra webbplatsen med utgångspunkt bland annat från diskrimineringsgrunderna och mänskliga rättigheter. Bra att också GP uppmärksammar medborgarperspektivet. (090324)
